Vad betyder Dys-?
Dys- betyder svårighet eller misslyckande. Det används vanligtvis som ett prefix i ord för att beskriva problem eller felaktigheter, exempelvis i ord som dysfunktionell eller dyslexi.
Exempel på användning
- Dyslexi är en vanlig inlärningssvårighet.
- Dysfunktionella mönster kan vara svåra att bryta.
- Dysfagi kan orsaka problem med sväljning.
- Dyspné kan vara ett tecken på andningssvårigheter.
- Dysfunktion i ett organ kan påverka kroppens funktion.
- Dyskalkyli är en form av inlärningssvårighet inom matematik.
- Dysmorfi kan leda till en snedvriden självbild.
- Dysfoni kan påverka röstkvaliteten hos en person.
- Dysreglerad ätning kan vara ett symtom på en ätstörning.
- Dysfunktionell kommunikation kan leda till missförstånd.
- Dyslektiker kan ha svårt att läsa och skriva.
- Dysgrafi kan påverka förmågan att skriva ordentligt.
- Dyskinesi kan ge upphov till ofrivilliga rörelser.
- Dysfonetiskt tal kan vara svårt att förstå för andra.
- Dysreglerad tarmfunktion kan påverka matsmältningen.
Synonymer
- miss-
- fel-
- ohjälpsam-
- svår-
Antonymer
- Frisk-
- Häls-
- Välmående-
Etymologi
Ordet dys- kommer från det grekiska prefixet δυσ-, vilket betyder svårt eller felaktigt. I sammansatta ord används dys- ofta för att beskriva något som är svårt, dåligt eller felaktigt. Till exempel kan ord som dysfunktionell eller dyslexi användas för att beskriva olika former av problem eller svårigheter.
tåpig • tonsättare • instabil • roffare • jan • symposium • beskänkt • moire • glansfull • hön •