Vad betyder Dys-?

Dys- betyder svårighet eller misslyckande. Det används vanligtvis som ett prefix i ord för att beskriva problem eller felaktigheter, exempelvis i ord som dysfunktionell eller dyslexi.

Exempel på användning

• Dyslexi är en vanlig inlärningssvårighet.
• Dysfunktionella mönster kan vara svåra att bryta.
• Dysfagi kan orsaka problem med sväljning.
• Dyspné kan vara ett tecken på andningssvårigheter.
• Dysfunktion i ett organ kan påverka kroppens funktion.
• Dyskalkyli är en form av inlärningssvårighet inom matematik.
• Dysmorfi kan leda till en snedvriden självbild.
• Dysfoni kan påverka röstkvaliteten hos en person.
• Dysreglerad ätning kan vara ett symtom på en ätstörning.
• Dysfunktionell kommunikation kan leda till missförstånd.
• Dyslektiker kan ha svårt att läsa och skriva.
• Dysgrafi kan påverka förmågan att skriva ordentligt.
• Dyskinesi kan ge upphov till ofrivilliga rörelser.
• Dysfonetiskt tal kan vara svårt att förstå för andra.
• Dysreglerad tarmfunktion kan påverka matsmältningen.

Synonymer

• miss-
• fel-
• ohjälpsam-
• svår-

Antonymer

• Frisk-
• Häls-
• Välmående-

Etymologi

Ordet dys- kommer från det grekiska prefixet δυσ-, vilket betyder svårt eller felaktigt. I sammansatta ord används dys- ofta för att beskriva något som är svårt, dåligt eller felaktigt. Till exempel kan ord som dysfunktionell eller dyslexi användas för att beskriva olika former av problem eller svårigheter.

tåpig • tonsättare • instabil • roffare • jan • symposium • beskänkt • moire • glansfull • hön •