Vad betyder Benådning?

Benådning är en formell handling där en regering eller högre myndighet beslutar att förlåta en persons brott och upphäva straffet. Det innebär att personen inte längre behöver avtjäna sitt straff. Benådning kan ges av olika skäl, exempelvis av humanitära orsaker eller för att främja rehabilitering.

Exempel på användning

Benådning är en åtgärd där en person får sitt straff upphävt av staten.
Benådning kan ges av regeringen eller monarken.
Det finns olika former av benådning, såsom hel benådning eller delvis benådning.
Benådning kan vara en möjlighet för personer att få en andra chans.
När en person får benådning får hen en chans att börja om på nytt.
Många förbrytare ansöker om benådning för att kunna frigöras från fängelse.
Benådning är en del av rättssystemet och syftar till att ge individer en möjlighet till rehabilitering.
En ansökan om benådning kan vara en lång process som kräver noggrann bedömning.
Benådning kan vara en kontroversiell fråga och debatteras ofta i samhället.
Benådning ska vara rättvis och grundad på tydliga kriterier.
Att beviljas benådning kan förändra en persons livssituation drastiskt.
I vissa länder är benådning en sällsynt förekommande åtgärd.
Benådning är en fråga som berör både juridik och humanitära aspekter.
Benådning kan vara en möjlighet till försoning och återintegration i samhället.
Att be om benådning kräver mod och ödmjukhet från den sökande.

Synonymer

Fridlysning
Amnesti
Nåd

Antonymer

Straff
Beivring
Vrede

Etymologi

Ordet benådning härstammar från det fornsvenska ordet benaadning, som i sin tur kommer från det danska ordet benådning. Ursprunget till ordet kan spåras till det medelnederländska ordet benadinghe, som betyder att be om nåd eller nådiga handlingar. I dag används ordet benådning i juridiskt sammanhang för att beskriva en form av mildrande åtgärd där en person får sitt straff lindrat eller upphävt av en auktoritet.

passa • stipulation • varelse • förlöpa • synkopera • kultiverad • dörja • kölvatten • flukt • azerbajdzjansk •